Qvinnans rättigheter

Jag läste lite i August Strindbergs Giftas igår. Den var väl ungefär som jag hade förväntat mig, väldigt fördomsfull och reaktionär i sin syn på kvinnor. Men vad som förvånade mig var att på vissa ställen så skriver Strindberg om vissa saker som måste ha uppfattats som väldigt moderna på den tiden. Här kommer ett litet utdrag:

Qvinnans rättigheter
som enligt Naturen henne tillkomma, men som genom den förvända Samhällsordningen (icke genom männens tyranni) blifvit henne beröfvade


1:0. Rätt till lika uppfostran med mannen. Härmed är icke meningen, jag kan icke nog ofta upprepa det, att qvinnan nu skall inbilla sig det hon höjes till mannen, genom att lära sig alla de onyttigheter denne nu stoppar i sig. Framtiden som skall afskaffa skillnad mellan folk- och elementarskolor, studentexamen och alla andra examina skall en gång känna sig skyldig att införa en enda gemensam borgerlig examen, hvilken ska ersätta konfiramtionen. Denna examen skall vara en och samma för man och qvinna, och endast omfatta en fullständig kännedom om konsten att läsa, skrifva och räkna samt kunskap om födelselandets lagstiftning, om medborgerliga rättigheter och skyldigheter, samt ett lefvande språk. Den som sedan vill lära sig vad Cicero ansåg om Lucius Sulla och hvad Moses hade för afsigter med Israels barn, den må göra det, om han nämeligen får tid för sådan lyx, då framtiden kommer fodra af hvarje medborgare att han arbetar med sin kropp för sitt uppehälle, såsom naturen bestämt det.

2:0. Skolorna skola vara gemensamma för gossar och flickor, så att de båda könen tidigt lära känna hvarandra, och icke som nu, att gossarne gå och inbilla sig att flickorna äro änglar, och flickorna tro att gossarna äro riddare. Härigenom undvikas äfven alla dessa fantasiens och brådmogenhetens stumma synder, hvilka hafva sin grund i könens isolering.

3:0. Flickan skall ega samma frihet att "gå lös" och välja sällskap hvar hon vill.

4:0. Fullständig likställighet mellan könen skall aflysa det vedervärdiga hyckleri, som kallas galanteri, eller artighet mot damerna. En flicka skall sålunda icke fodra att en gosse stiger upp och lämnar sin plats, ty det är slafvens underdånighetstecken, och en bror skall icke vänjas vid att systrarne bädda upp hans säng eller sy i hans skjortknappar; sådant skall han göra sjelf.

5:0. Qvinnan skall hafva rösträtt. När i framtiden hennes konfirmation består i ett förhör i det samhällets lagstiftning hon lefver i, och då samhället hvarje år, liksom bolaget nu, blir skyldigt lemna en årsberättelse till hvarje medborgare, skall qvinnan lika godt som mannen kunna döma om åt hvilken person eller sak hon ger sin röst.

6:0. Qvinnan skall vara valbar till alla sysslor, hvilket icke blir svårare under en sjelfstyrelse, än nu, då hon inkonseqvent nog kan bli regent. Sjelfstyrelsen blir icke yrkesstyrelse, utan såsom nu kommunalstyrelsen är, ett förtroendeuppdrag att utföras på lediga stunder. Finnes någon klokare och bättre egnad till styrelse än en gammal moder, hvilken i moderskapet lärt både regera och förvalta? (Våra förfäder hade en sådan vördnad för gamla qvinnors oförstånd att de tillskrefvo dem ett öfvernaturligt vetande.)

7:0. Genom detta skola sederna förmildras och lagarna äfven, ty ingen har lärt sig öfverseende så som en mor, ingen har lärt sig huru tålig, huru litet fodrande man får vara med de felfulla menniskobarnen.

8:0. Qvinnan skall vara befriad från krigstjenst. Den som anser detta vara en orättvisa, må taga i betraktande att naturen af henne utkräfver vederlag i det tunga moderskapet. För öfvrigt blir det i framtiden icke något ärofullt att göra gendarmetjänst. Det blir en pligt bara.

9:0. Som framtidens samhälle kommer att genom en rättvis fördelning af naturens gemensamma rikedomar, tillförsäkra alla som födas uppehälle och undervisning, blir äktenskapet såsom en garanti för dessa fördelar, onödigt. Man och hustru afsluta ett kontrakt, muntligt eller skriftligt om ett förbund på huru lång tid de vilja, som de utan lag eller evangelium, ega rätt upplösa när de behaga. Att härigenom icke kan förekommas sådant som att två hanar vilja ega samma hona, det är gifvet, men striden skall icke bli så grym, och honan blir den som afgör valet, hvilket nu ej är fallet, ty ingen skall behöva gifta sig för pengar eller rang, när dylikt ej mer finnes till. Urvalet blir härigenom naturligt och racen skall därigenom förbättras.