Meningen med livet, universum och allting

Igår kväll hade jag ett väldigt långt samtal med Conny. Jag tror vi satt och pratade i drygt tre timmar och efteråt kände jag mig väldigt trött och uttömd. Conny har nämligen fått den smått galna men samtidigt briljanta idén att intervjua folk för att förstå varför de tycker och tänker som de gör.
Vi diskuterade alltså frågor som vad jag anser är meningen med livet, hur jag ser på rätt och fel, min syn på döden, frihet, kärlek och andra lättsamma ämnen.
I äkta sokratisk anda drack vi också lite alkohol under intervjun, men inte mer än två öl var så jag betvivlar att det hade någon direkt effekt på resultatet. Hela samtalet spelades dessutom in. Tanken är att Conny ska lyssna igenom allting och försöka plocka ut det viktigaste för att sedan sammanställa det i skriftlig form. Det ska bli väldigt intressant att se slutresultatet.

En del av det som jag sa under intervjun är saker som känns så självklara för mig att jag sällan reflekterar över dem. Andra saker tänker jag på så gott som varje dag. Men oavsett vilket så kändes det väldigt bra att göra den här intervjun. Jag känner ofta att känslor och tankar aldrig blir riktigt konnkreta förrän jag har pratat om dem eller skrivit ner dem. På nåt sätt är det ju så att man inser saker som man inte gjort tidigare när man ser orden på ett papper eller hör sig själv säga dem. Det är ganska fantastiskt egentligen.

Om ni vill läsa intervjun - vilket jag förstås utgår från att ni vill, narcissistisk som jag är - så får ni ge er till tåls tills Conny har malt ner den till pappersmassa (vilket kan betyda alltifrån några dagar till flera månader). Sen kanske jag lägger upp den här på bloggen.